Robot system 68, Bloodhound.

Överbefälhavarens utredningar under 1950-talet rörande luftförsvaret klarlade behovet av ett komplement till jaktflyget, bestående av markbaserade robotar med lång räckvidd, och som kunde nå anfallande flygplan på de högsta höjderna. Man talade till och med om en framtida ersättning av de dyrbara jaktflygplanen, åtminstone delvis, med luftförsvarsrobotar. 1957 gav ÖB direktiv om försöksverksamhet med utifrån anskaffade robotar.

Försöken tillsammans med omfattande studier ledde till ett beslut 1960 om anskaffning av den amerikanska luftvärnsroboten Hawk till Armen och följande år beslut om rb 68 Bloodhound till Flygvapnet.  

Till Flygvapnet anskaffades robotmateriel till sammanlagt sex divisioner som skulle förläggas till F 8 med två divisioner och vardera en på F 10, F 12, F 13 och F 17.

Totalt ingick cirka 25 fast anställda befäl i divisionen, som inordnades i flottiljorganisationen under baschefen men vissa perioder utgjorde den en egen enhet, direkt underställd flottiljchefen.

Ett krigsorganiserat robotkompani utgjorde ett självständigt förband och skulle i allt väsentligt klara sig helt på egen hand, vilket på denna nivå var något nytt i Flygvapnet. Förutom att bekämpa fientliga flygföretag med robotar skulle kompaniet med egna transportmedel, oavsett väder- och ljusförhållanden, omgruppera och försvara sin grupperingsplats och självt sköta underhållstjänsten.

Robotsystemets strid leddes normalt från luftförsvarscentraler i stril 60-systemet, även om begränsad strid kunde genomföras autonomt.

När robotstridsledaren tryckte på knappen “FIRE” på sitt manöverbord i robotgruppcentralen, startade roboten från sin förberedda lavett med hjälp av de fyra startraketerna. Då dessa efter tre och en halv sekund brunnit ut, var roboten uppe i överljudsfart Mach 1,7 och ramjetmotorerna tog vid och gav roboten en marschfart över M 2,5 och en topphöjd på omkring 20 km. Robotens stridsdel vägde 35 kg och mål kunde bekämpas inom mer än 100 km från utskjutnings-platsen.

I det ansträngda ekonomiska läget i samband med anskaffningen av Viggensystemet i början av sjuttiotalet kom Rb 68 att föreslås för avveckling.

1973 kom så beslutet att robotdivisionerna vid F 8, F 10 och F 12 skulle läggas ned 1974. Övningsdivisionerna vid F 13 och F 17 levde kvar till 1978.

 

Tekniske specifikationer:

Ursprungsland: Storbritannien. / Bristol Aeroplane Company.

Antal tillverkade: 783.

Längd_ 7,76 m (Mk.1), 8,45 m (Mk.2).

Vikt: 2 385 kg.

Spännvidd: 2,83 m.

Diameter 54,6 cm.

Stridsspetsvikt: 91 kg (Mk.1), 179 kg (Mk.2)

Motor: 2 x Thor ramjet-motorer, 4 x Gosling startraketer.

Bränsle: 196 kg fotogen,

Räckvidd: 45 km (Mk.1), 160 km (Mk.2)

Maxhöjd: > 20 000 m.

Maxhastighet: Mach 2,2 (Mk.1), Mach 2,7 (Mk.2)