Första divisionen – ”Spökdivisionen”.
Åren 1940-1945 opererade F 10 från Bulltoftafältet i Malmö med uppgift att hävda Sveriges gränser gentemot främmande flygplan. 1942 var kaptenen Gunnar Asklin chef för första divisionen, för övrigt den sista divisionen som flög J 8 Gloster Gladiator.
Asklin tyckte att man skulle ha en särskild divisionssymbol, ett rockslagsmärke i form av ett spöke. Företaget Sporrong kontaktades och skickade tre förslag. Asklin sammankallade divisionens personal för en omröstning som tillgick så, att Asklin sade: ”Det här märket skall vi ha.” (Dåtida militär demokrati!) Han såg också till att spöket målades på divisionens flygplan. Den symboliska tanken var att förarna med hjälp av sitt spöke skulle skrämma iväg inkräktarna.
Flyghistorikern Sven Stridsberg beskriver införandet av symbolen i en bok om upprinnelsen till spöket så här: Det var divisionschefen på 1.div, kapten Gunnar Asklin, som menade att flygplanen var i luften så fort det ljusnade och därmed kunde ett spöke vara en lämplig symbol. Man ska också hålla i minnet att markpersonalen varmkörde flygplanen flera timmar innan soluppgången och därmed väckte folk som bodde runt Bulltofta. Det är också en förklaring som kan också ha gett upphov till namnet ”Spökdivisionen”.
De första spökena målades på J 8 Gladiator under en manöver våren 1942 och sedan fick även J 20 Reggiane Re. 2000 Falco 1 denna symbol. Sedan dröjde det till 1980 innan J 35F Draken fick ett spöke på fenan. Då började man åter pryda flygplanen (med dekaler), men själva nattskjortan fick då kortas av. Om den var för lång tenderade nedersta delen att fladdra av i fartvinden. Även nutida flygande spöken fick anpassa sig efter tidens tekniska framsteg.
”Spökdivisionen” vakantsattes 1992 i och med J 35 Draken försvann från divisionen. Nästa flygplanstyp på F 10 som fick spöket var när 37 Viggen tillfördes 1.div. som återuppsattes 1993. Viggarna hade spöket på en röd cirkelformad yta på fenan. Det var i samband med nedläggningen av 37-systemet på F 10 som flygplan 37027 målades upp helt rött. Flygplanet målades på F 21 i Luleå i april 2000 och flögs sedan ner till Ängelholm. Flygplanet flögs en tid i den röda färgen innan nedläggningen av 37-systemet på F 10.
I och med att F 10 fick två divisioner JAS 39 Gripen fick flygplanen på 1.div åter ett spöke med en svart tunn kontur överst på fenan.
Devisen ”The show must go on” har tillkommit i ett senare skede och användes redan då Carl-Eric Bursell i mitten av 1970-talet förnyade emblemet till det utförande som visas här på bild.
Uppgiftslämnare:
Övlt Per-Axel Persson (1922-2010): dåvarande officersaspirant vid 1.div.
Carl-Eric Bursell (1943-2017): Fältflygare vid 1.div och blev så småningom civil flygkapten. Han blev bl a simulatorinstruktör och senare museiledare vid Ängelholms Flygmuseum.
Text sammansatt och redigerad av Tor Netterby
Andra divisionen.
Andra divisionen var först med divisionsemblem och första div. kom strax efter. Under tiden på Bulltofta hade J 20-flygplanen på andra en stor gul (!) blixt målad på flygplanets framkropp. Sergeanten i teknisk tjänst, Thörnblom var idégivare och divisionschefen Owe Müller-Hansen godkände. Denna märkning blev emellertid kortlivad med anledning av risk för förväxling med det tyska flygplanet He 113 med liknande märkning.
Seriefigurer såsom kapten Bölja, Kalle Anka, Musse Pigg, Pluto, Daisy (Blondies hund) m fl förekom senare, efter blixten.
År 1958 ledde divisionschefen och löjtnanten Björn Amelin GFSU-utbildningen av ett antal kadetter på andra divisionen (GFSU = Grundläggande flygslagsutbildning) Kadetterna fick uppdraget att med ganska fria händer skapa en symbol för divisionens räkning. Resultatet som antogs, ritades av kadett Hissing, och finns med bland bilderna här. Dödskallen var inte alltid så populär hos vissa högre befattningshavare, men behölls trots detta.
Tanken bakom emblemet var att ”En medlem av Johan Blå är en gentleman som alltid spelar med rena kort och med livet som insats”. Devisen ”Robur et virtus” som dock inte presenteras på emblemet, kan uttydas som ”styrka och dygd”.
Uppgiftslämnare: Björn Amelin. Amelin pensionerades som överste och chef för F 6 i Karlsborg. Sten Mårtensson. mekaniker/tekniker på Bulltofta och Barkåkra. Sedermera förrådsförvaltare fram till pension.
Tommy Carlsson, fältflygare (Ef 53) med examen 1955. Pensionerades som flygkapten i Sterling Airways 1994.
Text sammansatt och redigerad av Tor Netterby
Tredje divisionen
I serien divisionssymboler har vi nu kommit till den tredje och sista flygdivisionen, Johan Gul. På Bulltoftatiden använde 3.div en blå (!) stiliserad falk, som symbol. Möjligen beroende på att J 20, som flögs på Bulltofta kallades ”FALCO” på italienska, vilket betyder falk eller hök. Denna symbol byttes senare ut mot en grip – Malmös vapen. I Sven Stridsbergs text till jubileumsskriften ”Tionde flygflottiljen 50 år” anges att den första symbolen skulle ha varit en örn.
Sten Mårtensson, var mekaniker/tekniker på Bulltofta och Barkåkra; sedermera förrådsförvaltare fram till sin pension, hävdade dock med bestämdhet att det var en falk.
Längre fram i tiden, fick de nya eleverna på F 10:s tredje division, ledd av löjtnanten Henry Ohlsson, göra en resa till Köpenhamn 1959. Tillsammans med sina äldre kamrater på andra divisionen gjorde man bl a gjorde ett studiebesök på Tuborgs bryggeri – ett populärt resmål för Flygvapnets divisioner på den tiden.
Team-building kallas det i dag. Fältflygaren och eleven Jan Britse såg vid detta tillfälle en dekoration i form av en svärdfisk som han fotograferade och sedan använde då han ritade divisionens symbol. Tanken med att använda just denna symbol var att man såg fram emot att så småningom få flyga J 35, som ju var spetsteknik på den tiden. Så fick man ju också med företeelsen ”Fisken” benämningen på de flygplan som, tidvis dygnet runt, hävdade rikets gränser mot medvetna eller omedvetna kränkningar. Linjerna som omger det vita fältet föreställer den stötvåg som bildas bl a i nosen på ett flygplan som flyger i överljudsfart. Devisen ”Mad ger styrka” tillkom senare och enligt ryktet var det nämnde Ohlssons idé. (”Mad” är skånska och betyder mat – detta som information till våra uppländska medlemmar). Ohlsson var urskåning och visste vad som behövdes för att tåla påfrestningarna i luften.
Uppgiftslämnare: Jan Britse, så småningom flygkapten i Linjeflyg och SAS, numera pensionär. Den som ledde till spåret var Bertil ”Nocke” Nordström, kurskamrat med Jan B och som gjorde samma civila karriär.
Denna text sammansatt och redigerad av Tor Netterby. Ursprungstexten publicerad i Medlemsblad nr 22 av Sven-Åke Ahl.
